GBG-Session

06.03 rullade rullet från karlstads station med full kareta mot Göteborg och Buzzstop28 för mig igår morse. det var dags att sätta färg på vardagen, på livet, för alltid, på mig själv. Kom fram i tid, sov inte en minut på tåget, kan inte göra sånt... Väl framme möttes jag av min bror och vi knetade runt på stan och blev nästan en iphone rikare då jag kände för att äga en ny telefon, hejdade mig i sista stund och kirrar en i nästa vecka istället.

Tillbaka till ämnet:
Besökte alltså GBG över dagen för att tatuera mig. Väl förberedd på smärta och en gnutta orolig för hur motivet skulle utformas satte jag mina snöslaskiga fötter i studion, (Vi lyckades innan det pinka revir genom att skita ner HELA applestore göteborg med våra äckliga dojor direkt efter de hade öppnat och städat, bigup!). Marika som fjällan heter som målar min kropp i fortsättningen tog emot mig och la mig på operationsbordet och gick lös efter en kopp kaffe och lite övervägande...



Efter att ha legat i fosterställning i 3,20 gav vi oss för den här gången. Jag tyckte inte alls att det gjorde ont, visst kändes det och det var inte speciellt skönt. Men för fan, Ivan överdrivarn har varit framme och sagt att gaddning gör ont.

Slutresultatet för dagen är jävla nice, se själva:



HAHaaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAA, skoja. Under svettig gladpack samlades styggt med färg och blod. liknar en brännskadad tågolycka skulle jag tro..This is the real deal at the moment:



Ber
om ursäkt för en hårig och otränad mage, men är man karl så är man. Det är alltså tre egenkomponerade blommor som pryder min kropp med lite häftiga blad och grejer, det ni brudar! But there's more to come.
Oj Emson den är svartvit :O

Tänkte ta tåget hem igen runt 19 tiden men då hade tågfan gjort slarvsylta av 3 älgar och sabbat loket vilket gjorde att jag kom hem dryga timmen senare än planerat... Efter några timmars sömn gav jag mig iväg mot Nyköping och Innebandymatch som spelades idag alltså lördag. jävligt gött med en nytatuerad mage att gå in i närkamp med då undrar ni, HÖ, kan bekräfta att så var det... Men min megagaslinda runt halva kroppen skyddade mig tillräckligt. Avslutade dock med att få ett rungande slaggas mitt i smeten av Sam Jonsson vilket kändes riijääält, men vad gör man inte för laget? Extra skönt att se Björe smälla upp killen över sargen, över väggen, upp på läktaren, in i rullstolskillen, utan att ens få frislag. Sam grät faktiskt, jävla crybaby.

På vägen hem somnade min bloggkamrat, go grabb!



Glömde även nämna att jag såg många vackra töser och att vi bor i världens bästa land, tack vare alla dessa fruntimmer, underbart är ordet. Glad som fan att jag inte är typ, tysk.

PEACE

/prz




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0